När du falle,

Fan va jag tycker de är jobbigt att jag kan se allt från dina ögon. Att jag kan se hur jävla dålig jag är. Jag fattar inte varför jag sitter här och tycker synd om mej själv. Jag kan göra allt i världen för att få de, men jag gör inte ett skit. Och inte mår jag bättre av de, kommer inte göra de häller. Så vad är jag rädd för, att de skall bli ännu jobbigare. Men okej, om de blir de. Vafan, då har jag iaf kommit ett steg längre. Ett steg där ifrån? De kanske är bra. Va vet ja..