26/12 - I can see us walking slowly arm in arm.

Sitter och ser på massa bilder och gud va jag börja sakna. Jag har inte gjort de på länge, inte på jätte jätte länge. Men nu kommer snart tårarna. Varför sitter jag och utmanar ödet om att se om jag kommer sakna de om jag gör de och de. Varför utmanar jag ödet av att gå in på de när jag vet att jag inte klarar de.
På nått sätt kan jag inte se att jag inte kan få dej längre. Att de inte är mej du kommer till. Att de inte är mej du åket till längre. Och fan va jag hatar att jag bara tappa bort dej av ren lathet. Att jag va så jävla feg att jag inte kämpa. Nu känns de bara dumt att göra de.
Jag saknar dej, och jag gör de så grymt mycket!

Jag vill inte gråta,
inte pgr av detta.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0